Natos historia

Vad?
Avsnittet handlar om Europas och Sveriges historia från freden i Europa år 1945 till östblockets upplösning 1989–1991.
Varför?
För att förstå bakgrunden till Nato och kalla krigets historia.
Nyckelord:
Nato, västblocket, östblocket, kärnvapen, atombomb.

Europa efter andra världskriget

Andra världskriget i Europa tog slut i maj år 1945 då de allierade besegrat Nazityskland. Efter kriget delades Tyskland och huvudstaden Berlin in i ockupationszoner under kontroll av USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike. Det bestämdes att fria val skulle hållas i de länder som befriats av de allierade. Trots det genomfördes aldrig fria val i de länder i östblocket som var under Sovjetunionens kontroll.

Europa under kalla kriget. Natoländer i blått och Warszawapakten i rött. Bild: SanJose/Wikimedia Commons
Checkpoint Charlie i Berlin. Sådana här checkpoints fanns på flera ställen i Berlin. Alla som ville resa från Väst- till Östberlin och tvärtom måste passera dessa. Bild: Helga T.H. Mellman/Wikimedia Commons

Bildandet av Nato

Nato bildades 1949 genom att tolv stater, två i Nordamerika och tio i Europa, undertecknade det Nordatlantiska fördraget (North Atlantic Treaty) som är Natos grunddokument. Syftet var att garantera kollektivt försvar om Sovjetunionen valde att försöka utöka sitt territorium i Europa, men även att främja politiskt samarbete mellan de europeiska länderna.

Spänningar mellan öst och väst

Länderna i öst och väst hade olika syn på hur ett samhälle skulle styras.
Öst som styrdes av Sovjetunionen trodde på ett kommunistiskt och odemokratiskt samhälle och införde detta i länderna i Östeuropa. Väst med USA, Storbritannien, Frankrike med flera var kapitalistiska och demokratiska länder.

Stormakterna USA och Sovjetunionen stred aldrig direkt med varandra under kalla kriget, men andra krig under perioden hade kopplingar till det ideologiska kriget mellan öst och väst. Exempel på det är Koreakriget och Vietnamkriget.

Kärnvapenhotet

I augusti år 1945 släppte USA två atombomber över Japan, en över staden Hiroshima och en annan över staden Nagasaki. Cirka 100 000 människor dödades direkt av bomberna.

Antalet svårt skadade var mycket fler och många dog senare av sina skador.
USA och dess allierade hade arbetat på att utveckla kärnvapen sedan år 1942 och hade 1945 tre atombomber varav två användes mot Japan.

Hiroshima, Japan, efter atombomben år 1945. Bild: IWM/Wikimedia Commons

Efter slutet av andra världskriget började också Sovjetunionen utveckla kärnvapen. Snart började stormakterna USA och Sovjet tävla i vem som hade flest kärnvapen.

Även andra länder började utveckla kärnvapen och år 1963 hade fem länder kärnvapen: USA, Sovjetunionen, Storbritannien, Kina och Frankrike.

Det svenska kärnvapenprogrammet

Vissa politiker och militärer ansåg att Sverige behövde ett eget vapen för att avskräcka fienden från att anfalla landet. Sverige hade påbörjat ett program för utveckling av kärnvapen, men som inte ledde till en färdig atombomb. År 1968 skrev Sverige på ett icke-spridningsavtal för kärnvapen och programmet lades ned.

Sverige mellan blocken

Under de båda världskrigen (1914–1918 och 1939–1945) valde Sverige att inte stå på någons sida i krigen utan var alliansfritt och icke krigförande. Under kalla kriget behöll Sverige sin alliansfrihet trots det geografiska läge som gjorde att landet befann sig mitt i mellan västblockets Nato och östblockets militärallians Warszawapakten. Sveriges motto var ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”.

Den svenska Försvarsmakten övar år 1964. Bild: Karlsborgs Fästningsmuseum/DigitaltMuseum

Sverige lutade åt väst

I ekonomiskt och kulturellt hänseende hörde dock Sverige till väst som dominerades av USA. Samtidigt som den officiella neutraliteten upprätthölls inledde Sverige försvarssamarbeten med länder som var medlemmar i Nato. Att Sverige närmade sig väst var egentligen inget konstigt – landet låg närmare väst både kulturellt och ideologiskt. Sverige har en lång historia av att se på Ryssland som en fiende och såg dem som den troligaste fienden även i modern tid.

När och inte om anfallet kommer

Den svenska militären arbetade utifrån att ett anfall på Sverige skulle hända och inte om det skulle hända. Beredskapen för ett eventuellt anfall var som störst år 1964. Då kunde det svenska försvaret kalla in 800 000 man om det utbröt krig även om flesta var ganska dåligt utrustade.

Flygvapnet var ett av de största i världen med över 1 000 flygplan. Flygvapnet och marinen skulle skydda landets gränser och armén skulle stoppa fienden om de kom in på svensk mark.

Siknäsfortet, en del av Kalixlinjen som var den första linjen som skulle stoppa sovjetiska anfall. Bild: Andreas Lakso/Wikimedia Commons

Försvaret av norra Sverige

Ett scenario det svenska försvaret jobbade från var att Sovjet skulle anfalla genom Finland och in i norra Sverige. Detta för att Sovjet skulle kunna nå den norska kusten och därifrån störa Natos trafik i Atlanten. Därför byggdes försvarslinjer i norra Sverige som skulle täcka upp för varandra om fienden slog ned en. Den första låg vid Kalix älv, Lule älv var den andra och den tredje låg vid Pite älv.

Östblockets fall

År 1989 öppnades muren som delat Berlin mellan öst och väst.

Militära övningar tillsammans med Nato

År 1994 startade ett samarbete mellan Nato och de länder som inte var medlemmar som kallades Partnerskap för fred. Sedan dess har Sverige deltagit i militärövningar tillsammans med Nato.

Sedan år 2016 har Sverige ett värdlandsavtal med Nato. Det innebär att Sverige kan vara värd för internationella Nato-övningar och att det ger bättre förutsättningar för att kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig.